Unga kvinnor

Jag läser om en ny undersökning om unga människors värderingar angående arbetsliv och jämställdhet. Resultatet är tydligt. Unga kvinnor är oerhört ambitiösa, de tycker att det är viktigt att tjäna pengar och göra karriär. De har bättre betyg än killarna och är mer målmedvetna. Samtidigt tycker de att det är viktigt med familjeliv och barn. Två studenter från Lund intervjuas i artikeln, Amanda och Elin. De verkar härliga och lyckade men erkänner att de känner sig stressade.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka. Att unga kvinnor är ambitiösa och drivna med har höga krav på både sig själva och omgivningen kommer inte som någon överraskning för mig, det ser jag runt omkring mig varje dag. På ett sätt är det inspirerande och coolt med all ambition, och det är en häftig och imponerande tanke att vilja ha allt och inte nöja sig med något halvdant. På ett annat sätt är det ju bara en förlängning av den gamla nötta duktigflicka idén. Det räcker inte att vara smart och ha ett bra och givande jobb med hög lön och ansvar. Nej man ska också ha en väl fungerande tvåsamhetsrelation med en snygg man som också har ett högstatusjobb, lyckade barn som i framtiden kan säga att de haft en underbar barndom och ett fint hem. Dessutom ska man se snygg ut under tiden.

Missförstå mig rätt, jag tycker inte att kvinnor i högre grad än män ska offra karriär för familj eller tvärtom. Och ja, jag tycker att kvinnor såväl som män ska ställa krav på och utmana sig själva. Att sikta högt och satsa hårt är coolt. Men det måste finnas en gräns. Vi kan inte gå runt och slösa värdefull energi på att känna oss misslyckade över allt vi inte uppnår eller slita ut oss i jakt på duktighetsmarkörer som höga betyg och smala midjor. Att vilja ha allt är den nya tidens kvinnofälla.