Andra hand baby

I helgen fick jag återigen bevisat för mig vilket underskattat häng second hand butiker är. Då menar jag inte fancy pants trendiga sådana utan de mer osorterade lågbudgetvarianterna där det mesta är rätt fult men där man också kan göra de bästa fynden. Dessa ställen bjuder ofta på så mycket mer än metallic kläder och mallorcatryck. Man kan gå runt och fundera över vem som ägt alla dessa keramikföremål och spetslinnen, kanske är det som en anställd en gång berättade för Darling T att de som ägt sakerna är döda nu. Trevlig och avväpnande atmosfär är det också, många är frågorna som vi avhandlat mellan grönt och blått på Myrorna genom åren.

Lördag förmiddag sitter jag och Grandmaster och bakfyllefnissar i en dagismönstrad soffgrupp på kupan i Lund. Hon som jobbar där berättar för oss att det är första gången hon ser några kunder sitta i soffgruppen. Därefter tar hon fram en högst ordinär, lite nopprig HM tröja och frågar om vi inte tycker att det är konstigt att den inte blivit såld, de har haft den jättelänge. Det tycker vi inte men det säger vi inte, angelägna om att behålla den trivsamma stämningen. Nåja suckar hon, allt blir sålt till sist.

skämmigt

Radiokvinnan som säger sig vara vänster säger:
- vi inom vänstern har ju liksom tyckt att det har varit skämmigt att jag som jobbar på radion tjänar mer än hon som jobbar inom äldrevården. Men jag har börjat fatta att det är lite på utgång..

Han som forskar på företagens villkor småskrattar:
- Ja, det är då inget som de här människorna funderar på.
(Han syftar på förtroendevalda och VD:ar).

Argumentet är ju att man måste få uppmuntran för att göra ett bra jobb? Vem inom äldrevården är inte i behov av lite uppmuntran, I ask myself.

Womanizer

Jag har ju tidigare hyllat Britney S på den här bloggen och nu måste jag bara hålla med Darling T om att Womanizer är en riktigt skön och festlig låt. Rolig text och bra beat gör det till en smash hit partylåt för mina öron och dansfötter.

välfärd för alla?

Vi byggde ett samhälle, byggde in oss i regler för att släta över berg och dalar av skilda möjligheter. Godtycklighet bort, fram för bestämda strukturer. Oräkneliga är väl de människor som blivit hjälpta av det samhällssystemet, oräkneliga är väl de gånger då det solidariska arvet har gynnat vårt gemensamma bästa. Jag undrar bara vad som händer nu. Med individualismens segertåg började också samhällssystemens utjämnande egenskaper verka alltför statiska, alltför inflexibla.

Flexibiliteten krävs för att möta nya tider, nya människor kommer som inte förstår språket, systemet, som behöver individuellt anpassat stöd. Människor arbetar i nya former och familjestrukturer finns det snart lika många som det finns familjer. Barnen i skolan lär sig på olika sätt, och i olika takt. Hur anpassar man alla dessa system som vi har till alla dessa individer som befolkar vårt samhälle? Hur ska vi dirigera oss själva framåt i den här snårskogen av hänsyn och ideal?

Jag tycker att allt prat om individuella lösningar sätter välfärdsstatens idé på prov. Ge alla samma förutsättningar, säger socialliberalismen. Men är det kanske så, att goda förutsättningar betyder olika saker för olika människor? Hur ska man tänka nu då?

Den rätte för Rosing

Man slås av antalet annonser på internet, på gatuskyltar, i tv och i tidningar kring att hitta kärleken och den som passar mig. match.com. Som svampar ploppar de upp ur marken, programmen där deltagare får dejta några få utvalda för att hitta den som de kan vilja dela sitt liv med. Kärleken är inne, helt enkelt.

Mitt i denna flora av kulturyttringar kring jakten på den stora kärleken hittar man "Den rätte for Rosing", där en av Sveriges mest kända (känd för vad?!)kvinnor har sin vän och rådgivare till hjälp för att hitta kärleken. Linda Rosing har inte alltid haft en särskilt finslipat rykte. Hon har däremot dragits med bilden av en ytlig, uteseendefixerad, okunnig tjej. Den nya såpan ska då hjälpa till att sudda ut den här bilden och lyckas förmedla en mer seriös Rosing, en Rosing som lever en annan slags liv.

Man undrar vem som har lurat vem. Aldrig har fem deltagare som alla kämpar för att vinna Rosings hjärta verkat så uppenbart ointresserade av just detta, att vinna Rosings hjärta. Aldrig tidigare har kärleken som begrepp urholkats så i det offentliga. Hur vinner man Rosing? Ja, inte pratar man med henne om det man har gemensamt, inte skrattar man åt gemensamma skämt och inte hittar man på roliga grejer man kan uppleva ihop. Nej, här handlar det om vem som bär flest väskor, vem som gentlemannamässigt håller upp en dörr, eller vilken slags present man har lyckats köpa till tjejen i fråga.

Det var det med de könsrollerna. Är det inte nästan reaktionärt numera att hävda sån traditionalism?

Man enough to wear pink

Appropå det hær som T skrev tidigare om færgen rosa och att folk nu inte vill klæ sina barn i rosa før då kanske någon misstar barnet før en mesig flicka. Jag har i spenderat helgen på dne norska skidorten Hemsødal och kunnat iakta något som ær tværtom men ændå i grunden samma sak tror jag. Jag har næmligen sett flertalet unga mæn och åka omkring med superbreda skidor, hæftiga googles och knallrosa skidoverall (one piece som det kallas). Och tro mig, det hær ær inget før søndagsåkaren utan en sådan klædsel signalerar "jag ær tuff och jag vet det, tillochmed så tuff att jag kan ha på mig rosa och ændå vara manlig". Rosa ær helt enkelt så mesigt och småflicksaktigt att det blir tufft just før att alla fattar att om man ændå væljer att bæra en sån færg måste man vara extremt cool. Snacka om twist.

Folkgrupper som klær sig i rosa:

1. Flickor i femårsåldern

2. Freeriders

3. Brats

4. Fjortisar

5. Ballerinor

tentaplugg?

Jag är alltid så ledig när det är tentaplugg, igår var jag på moderna museet, idag vandrade jag längs med kungsholmens strand. Imorgon skriver jag tenta. Alla andra river sina hår i förtvivlan. Varför? Eftersom jag tidigt förstod att jag fattar ingenting när jag blir stressad så lär jag mig det mesta innan jag blir stressad. Därför är tentaperioder en stund av kontemplation för min del, stillsamhet och allmän chillhet. Trots att jag borde veta det om mig själv kan jag dock bli stressad av alla andras stress. Man har ju lärt sig att tentaperioder är det stressigaste som finns, och ibland kan jag märka att jag försöker hitta den känslan i mig, bara därför. Mycket kontraproduktivt så nu lägger jag ner den. Nu ska jag läsa böcker och smygtitta på en och annan ekvation. Lyssna på god musik och peppa..

Eh?

Imorgon börjar jag på kursen systemteknik. Vilket system och vilken teknik det handlar om är oklart.

bemärkelsedagar

Jag vill bara uppmärksamma alla på att bloggens härliga sexmånaders jubileum verkar ha gått obemärkt förbi. FEST! tänker jag... Eller i alla fall, tack till alla kära läsare för väl utfört intresserat läsande och kommenterande under de här månaderna. Efter noga överläggningar med min medskribent kan jag bara säga: Det kommer mera! So, keep up the good work!

Shake that thing

Jag tycker att Darling T stod för helgens kommentar när vi natten mot lördag glider in på falafelstället efter hip klubbdans. Ställets stereo spelar Sean Paul och hon utbrister "Nästa gång kan vi ju bara gå direkt hit, det spelas ju bättre musik här än på uteställena". Hon har rätt. Elektroniska beat är roligt en stund och kan vara coolt men vad hände med det här konceptet att spela och mixa låtar? Jag tror inte att jag är ensam om att tycka att det är kul att höra något man känner igen då och då. Jaja, allt som är inne blir ju ute och tvärtom så man får väl bara ge sig till tåls.

Jag vet världen utvecklas men Get busy är fortfarande en damn svängig låt.

Svensson Svensson

Förra veckan publicerade flera stora medier nyheten att unga numera drömmer om svenssonliv. De flesta tycker att det är viktigt att hitta ett bra jobb, träffa den rätte, ha ett fint hem och skaffa barn. Ja det är en aningen heteronormativ beskrivning av ett bra liv det kan jag hålla med om, men om man vidgar begreppen och låter ett bra jobb betyda ett jobb man trivs med, den rätte vara en person man tycker om här och nu och ett fint hem betyda trevligt snarare än dyrt så tycker jag att det är sunt. Jag tycker att det är befriande att den så utskällda dagens ungdom drömmer om tacos på fredagar snarare än kändisskap. Hellre radhus än big brother hus. Ut med Robinson Emma och in med Svenne Banan. Alla måste inte jobba med media eller ännu värre skriva en bok. Det finns ett liv utanför rampljuset, och de unga har insett det, hallelujah!

Om ni tycker att det låter trist och inrutat kan jag glädja er med att det viktigaste av allt för unga födda på mitten av 80-talet och senare enligt samma undersökning är "att vara fri", det kunde hela 93% av de tillfrågade skriva under på. vad det innebär kan diskuteras men det är spännande och kul tycker jag.

lilla gumman

Aproåpå Annas inlägg om unga kvinnor har jag idag lyssnat på min gode vän P1. Man pratar stilmedvetenhet, Lolita- och babydoll-klänningar, märken som Fröken Söt och självklart färgen Rosa. De problematiserar att i den värld där föräldrar väljer könsneutrala kläder till sina barn så är det rosa som väljs bort, inte blått, inte grönt. Rosa har blivit den mest problematiska färgen av dem alla, för ve och fasa om färgen skulle avslöja av det var ett tjejknytte som låg i barnvagnen. I vanlig ordning är det färgerna som förknippas med pojkar som normaliseras och tjejfärgerna som förpassas till genusavskrädets bakgård. Tänk om man gillar rosa?

De intervjuar unga kvinnor som allihopa väljer en klädstil som lätt skulle kunna beskrivas som söt, och undrar om det inte känns endvärderande att de genom sin stil signalerar "lilla gumman". En snygg kjol med ett par snygga dojjor och en extremt matchad tröja signalerar för mig ingenting annat än kompetens. Och är inte det en utveckling som är på väg? Det är de unga kvinnorna som är som mest högutbildade i dagens Sverige, de syns allt oftare som experter i tv, iklädda just snygga kjolar och tajta toppar. Hur kan gubbarna fortfarande anse att de kan trycka till någons ganska excellenta sakargument med en fadäs som lilla gumman? De små gummorna är ju (precis som anna skrev här tidigare) faktiskt dagens mest framgågnsrika.

Unga kvinnor

Jag läser om en ny undersökning om unga människors värderingar angående arbetsliv och jämställdhet. Resultatet är tydligt. Unga kvinnor är oerhört ambitiösa, de tycker att det är viktigt att tjäna pengar och göra karriär. De har bättre betyg än killarna och är mer målmedvetna. Samtidigt tycker de att det är viktigt med familjeliv och barn. Två studenter från Lund intervjuas i artikeln, Amanda och Elin. De verkar härliga och lyckade men erkänner att de känner sig stressade.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka. Att unga kvinnor är ambitiösa och drivna med har höga krav på både sig själva och omgivningen kommer inte som någon överraskning för mig, det ser jag runt omkring mig varje dag. På ett sätt är det inspirerande och coolt med all ambition, och det är en häftig och imponerande tanke att vilja ha allt och inte nöja sig med något halvdant. På ett annat sätt är det ju bara en förlängning av den gamla nötta duktigflicka idén. Det räcker inte att vara smart och ha ett bra och givande jobb med hög lön och ansvar. Nej man ska också ha en väl fungerande tvåsamhetsrelation med en snygg man som också har ett högstatusjobb, lyckade barn som i framtiden kan säga att de haft en underbar barndom och ett fint hem. Dessutom ska man se snygg ut under tiden.

Missförstå mig rätt, jag tycker inte att kvinnor i högre grad än män ska offra karriär för familj eller tvärtom. Och ja, jag tycker att kvinnor såväl som män ska ställa krav på och utmana sig själva. Att sikta högt och satsa hårt är coolt. Men det måste finnas en gräns. Vi kan inte gå runt och slösa värdefull energi på att känna oss misslyckade över allt vi inte uppnår eller slita ut oss i jakt på duktighetsmarkörer som höga betyg och smala midjor. Att vilja ha allt är den nya tidens kvinnofälla.

Ett långt land

Nu blommar asfalten. Eller det var väl att ta i men iallafall på var och varannan gräsplätt i studentstaden kan man se små krokusar, snödroppar och andra exotiska inslag. Det känns stort att som 23 åring av norrbottnisk härkomst äntligen få en förklaring till den gamla hitten "mars april har knopp i håret maj och juni blommar mest". För ett lågstadiebarn i Luleå som pulsade i snödrivor fram till valborg var den ju annars lika exotisk som Kumbaya my lord.

standing on the houlders of giants

Ibland tror man att man är nytänkande, och ibland tas man ner på jorden igen. Den här helgen har varit ett uppvaknande i att vi lever på 2000talet och det mesta jag tänker har redan tänkts.

Jag tänker på EBO (eget boende för asylsökande) och effekter på arbetsmarknadsintegration (ja, jag tänker på sånt här för jag vill skriva uppsatser). Jag hittar tio minuter senare min blivande uppsats i skriven form från Boverket. Tio minuters googlande så är man inte längre nyskapande.

Jag tänker på tvåsamheten. Tänker att världen inte är fyrkantig längre och att man måste börja kunna tänka på nya sätt, och jag tänker att kvinnor och män nog är olika i det här avseendet. Frida skriver och sjunger om det jag tänker och sen får jag dunkat i huvudet doktorsavhandlingen "inte den typ som gifter sig- feministiska samtal om äktenskapsmotstånd".

Jag är verkligen inte nytänkande, men däremot får man glädja sig åt att hela världen är full av giganter. Så roligt, så roligt.. Såna giganter som Frida Hyvönen. Kan inte nån tjejtidning lotta ut en middag med henne så som de alltid gjorde med N-sync när man var liten?

systemfel

Acta heter de. De är kapitalförvaltare. Ändå äger de en massa hyreshus i vilka det bor människor. När de har eftersatt boendemiljön så pass mycket att det krävs 200 miljoner för att utföra de reparationer som behövs så satsar de 30 miljoner på reparationer, tillåter inga hyressänkningar och motiverar detta genom att säga att de har andra intressen än hyresgästerna. De ser alltså helt enkelt kapitalförvaltningen som sin uppgift, och inte fastighetsägandet. De "förädlar" pengar. Men vad använder de för att förädla dessa sparares pengar? Kackerlackor, fuktskador och respektlöshet. Jag blir bara less på systemets biverkningar. Jag trodde att vi levde på 2000talet..

Och Anna, får jag komma till dig vid lunch på onsdag?

Duktiga Annika!

På radion hör jag " regeringens ekonomiska politik gynnar männen". Och det är inte ens det jag skulle skriva om, det känns bara så talande att närhelst man tänker på det så kan man hitta tecken på ojämställdheten.

Det är internationella kvinnodagen och jag tänkte fira den på ett fullständigt duktiga Annika sätt, á la ung svensk tjej. Jag ska plugga, jag ska lyssna på föredrag, jag ska hjälpa vänner med konstiga grejer, jag ska fixa min vardag och baka mitt bröd.

Jag har hundra saker i kalendern och vill göra dem allihopa. Precis som alla tjejer säger när de höjer kraven på sig själv och bränner ut sig. Jag borde fira internationella kvinnodagen med att "skippa ambitionerna" för att få testa att leva som man bara för en dag. Men det passar sig inte just idag, inte nu när jag kan få lyssna på så mycket intressanta diskussioner.

Fel tänkt, men rätt tänkt. Hur tänka? Hur göra? Kvinnliga högskoleutbildade får fortfarande lika mycket i lön som gymansieutbildade män. (Ungefär.. Återkommer med tillförlitligare statistik). Man blir så trött, trött på statistiken och trött på att ständigt vara lite bättre, lite mer på topp.

Poetry vs. fashion

På poeternas estrad i tisdags uppträdde bland annat poeten Linn Hansén. Jag känner att jag måste citera henne:

"Man kan gå runt och se trevlig ut i flera veckor innan någon säger åt en att sluta med det"

Man kan fundera lite på vad hon menar med det men jag tycker att hon har en poäng. Trevligt behöver inte alltid vara lika med tråkigt men ibland är det aningens ointressant, speciellt som look betraktat. Nej när det gäller stil tycker jag att man ska göra som JV som "skippade snygg och gick direkt på cool".

Hur man skaffar kompisar

I en låda hittar jag en intervju med Pella Myrstener, 15 år som jag klippt ur DN på stan för något år sedan.

Har du kompisar?
-Ett par stycken.
Hur fick du dem?
-1, man presenteras för varandra 2, man byter Skunknick 3, man träffas.

Svårare än så är det tydligen inte. Jag har inte längre skunk men konceptet verkar bra.

Det finns inga dåliga väder

Idag regnade det i studentstaden, föga förvånande. Eftersom jag tidigare hävdat att jag är för gammal för att vara dåligt klädd tar jag glatt på mig regnjacka och märk väl även regnbyxor. Människor med regnbyxor kan uppfattas på två sätt. Antingen som en präktig medelålders kvinna (typ dagisfröken/mamma, ni vet en sån som ofta har rätt när det gäller praktiska ting hur lite man än vill erkänna det) som sätter det praktiska främst i alla lägen eller som jag en häftig äventyrare redo för alla situationer. I mitt fall borde det inte vara någon tvekan.

Brand new

Åh jag glömde. Ny månad nya möjligheter.

Viktigt

Det är i min mening viktigt att investera tid i sin allmänbildning. Att ta sig tid att läsa de artiklar som intresserar en i tidningen, att se den där filmen alla pratar om och gå på föreläsningen som verkar spännande. Det där andra, skola, diskho och disco hinns med ändå. Ibland måste man prioritera ni vet.