lilla gumman

Aproåpå Annas inlägg om unga kvinnor har jag idag lyssnat på min gode vän P1. Man pratar stilmedvetenhet, Lolita- och babydoll-klänningar, märken som Fröken Söt och självklart färgen Rosa. De problematiserar att i den värld där föräldrar väljer könsneutrala kläder till sina barn så är det rosa som väljs bort, inte blått, inte grönt. Rosa har blivit den mest problematiska färgen av dem alla, för ve och fasa om färgen skulle avslöja av det var ett tjejknytte som låg i barnvagnen. I vanlig ordning är det färgerna som förknippas med pojkar som normaliseras och tjejfärgerna som förpassas till genusavskrädets bakgård. Tänk om man gillar rosa?

De intervjuar unga kvinnor som allihopa väljer en klädstil som lätt skulle kunna beskrivas som söt, och undrar om det inte känns endvärderande att de genom sin stil signalerar "lilla gumman". En snygg kjol med ett par snygga dojjor och en extremt matchad tröja signalerar för mig ingenting annat än kompetens. Och är inte det en utveckling som är på väg? Det är de unga kvinnorna som är som mest högutbildade i dagens Sverige, de syns allt oftare som experter i tv, iklädda just snygga kjolar och tajta toppar. Hur kan gubbarna fortfarande anse att de kan trycka till någons ganska excellenta sakargument med en fadäs som lilla gumman? De små gummorna är ju (precis som anna skrev här tidigare) faktiskt dagens mest framgågnsrika.