Nya möjligheter

Okej det är dags för mig att sluta snylta på talangfulla Toves goda namn och rykte. Min nya blogg finns här.

Det senaste

I DN kunde man förra veckan läsa rubriken:

"Höstens trend: Bli lycklig!".

Det var ju kul att det har blivit inne, annars brukar det ju mest vara murriga färger, koftor och tedrickning som är hippt under den mörka årstiden.

Istället för emo

Igår lyssnade jag på folkmusik. Det var ingen bra idé. För om svensk pop kan vara emo så är det ingenting mot vad folkmusik är. Textrader som "mitt hopp är en skadskjuten kråka" och "du kommer aldrig mer tillbaka" efterlämnar ju en lätt känsla av vemod minst sagt. Det är inte vad jag behöver när jag nu går in i en ny fas i livet och universum och därför har närmare till ledsenheten än annars. Nej jag behöver bra pepplåtar på min spellista. En god vän föreslog Jumper. Inget dåligt förslag men jag måste nog variera mig om jag inte ska gå baklänges i utvecklingen, klä mig i för små kläder och bli Anna 14 år igen.

Vänner, har ni några förslag? Låtar som inspirerar och hjälper mig hålla fart och riktning, för tro mig, emo klär mig inte.

Lysande utsikter

Jag får ett brev med posten som upplyser mig om att jag ska gå i pension den första oktober 2050. Jaha. Jag antar att meningen är att jag ska bli sugen på att börja pensionspara. Dock associerar jag helt annorlunda. Årtalet får mig att tänka på klimatrapporter och huruvida det blir 2 eller 6 graders temperaturhöjning medan jag kopplar det oglamorösa ordet pension till det mer bildliga köttberg (tack Per Nuder). Slutsats: Kommer jag vid en ålder av 65 att vara del av en jättelik, hårdstekt köttfärssås?

Civiliserat beteende

Efter turen till Norge ringer jag upp miss L från parkeringen i Katterjåkk. Hon frågar om vi är tillbaka till civilisationen.

-Nja, svarar jag, civilisation och civilisation, JW gick just in på Konsum i bara långkalsonger.

När han kommer ut igen säger han att ingen i affären höjde på ögonbrynen.

Tråklars

Aldrig är jag så uppdaterad inom musik som på somrarna då jag jobbar och lyssnar på sveriges radio p3 dagarna i ända. De spelar en märklig mix av de två totalt motsägelsefulla genrena emosvensk pop och snuskig politiskt inkorrekt r'n'b. Den absolut tröttsammaste låten som spelas nu hör eventuellt till den förra kategorin. jag vet att dte är en onödig grej att slösa energi på men jag tål bara inte Lars Winnerbäcks senaste. Melodin är meningslös och texten värre Jag får liksom ingen ordning på mitt liv / Det kan vara så förfärligt /Det kan vara så bra. Jaha, vems liv är inte så? Det är visserligen en talang att kunna skriva så att människor kan identifiera sig med en text men snälla, det här är varken poesi, rock, humor, hiphop eller ens snyggt.

Kirunaspaning

Förra veckan var jag en sväng in till Kiruna. Vi drog den vanliga rundan som man gör när man är där, Team Sportia, Intersport, Systembolaget, ÖB och bäst av allt Coop. När jag hade fyllt min korg med en ny kaffekanna till primusköket samt tre paket kaffe (det var ju extrapris, tala om svennebanan att köpa just kaffe på extrapris) står vi och spanar lite i tidningshyllan. Bredvid oss står två tjejer i vespaåldern. Den ena säger till den andra:

- En gång gjorde jag ett sånt där test i Veckorevyn. En fråga var "Vad gör du om en kille frågar om du vill dansa". OFTA att killar i Kiruna frågar om man vill dansa.

Inte på så många andra orter heller vill jag tillägga, om man inte dansar dansband förstås.