Vägen til frihet

"Get out of my dreams and into my car" läser jag på insändarsidan i Metro, ni vet där spalten där man kan smsa in kärlekshälsningar. Smset sätter tydligt fingret på varför människor inte använder bilen mindre trots stigande bensinpriser. Bil betyder drömmar och romantik. Ingen lokalbuss i världen kan ge samma känsla av fuck you attitude som ens den skruttigaste Nissan micra.

Otaliga är filmerna och böckerna om road trips i jakt på friheten. För att inte tala om musiken, hiphoparna glider runt i pimpade rides och rockarna kör chevrolet. Bruce Springsteen tar med Mary ner till the river i sin brorsas bil, när allt håller på att gå åt helvete erbjuder han Mary (oklart om det är samma tjej) en plats i framsätet

All the redemption I can offer, girl
Is beneath this dirty hood
With a chance to make it good somehow
Hey what else can we do now
Except roll down the window
And let the wind blow back your hair
Well the night's busting open
These two lanes will take us anywhere
We got one last chance to make it real
To trade in these wings on some wheels
Climb in back
Heaven's waiting on down the tracks
Oh oh come take my hand
Riding out tonight to case the promised land

Sen svär han att köra hela natten för att köpa skor till mig. Och jag faller för det. Vem vill inte vara fri och galen med Bruce?

Låt vara att Sveriges vanligaste bilmodell är den familjevänliga Volvo V70 kombi och att icakassar för de flesta av oss är ett vanligare sällskap på färden än den där halcrazy vackra blondinen med hår som blåser i vinden. Bilen är fortfarande en symbol för frihet, äventyr och rock n' roll. För allt det kan tillochmed jag tycka att 15 kronor milen är ett helt okej pris.

Det står klart att miljösidan är i behov av pr-konsulter. Hur ska man få det att kännas som ett gitarriff att sätta sig på cykeln och feta beats att vara med i en bilpool? Hur ska man få Mary att säga till Bruce: Nej tack, jag ligger bara med killar som åker kollektivt. Vi kan väl boka en biljett på sj.se istället?

This time of the year

Det slutgiltiga tecknet på att jag är en tant är att gårdagens inköp av nya yllelångkalsonger beredde mig ypperligt stor glädje. För vissa kan det verka underligt att inhandla plagg av den här kalibern i mitten på april. Men har man som jag för vana att spendera somrarna i de norra fjälltrakterna kan jag försäkra att det är helt nödvändigt. Beach 2009 betyder för mig regnkläder, simturerna i fjällsjöarna kommer att klaras av så fort att bikinin inte ens hinner bli blöt. Merparten av min kropp har inte sett solen på tre år. Men vem behöver värme när man kan få 24 ljusa timmar om dygnet?

Ja jag vet det finns bra saker med sommaren också men jag känner mig så otroligt melankolisk nu när vintern kommer till ett slut. För att citera den charmiga mannen från Gällivare: "Visst är det skönt när våren tvekar".

Fröken Annas känsla för snö

Det luktar snö när jag går hem genom natten. Det gör mig lycklig.

Den osynliga geografin

Då passerar vi alldeles strax den geografiska polcirkeln. Now we pass the Arctic Circle, Arctic Circle to the right. Snön öser ner och det är svårt att tänka sig att tallarna utanför tågfönstret har något att göra med den på kartan kraftigare markerade latituden.

Familjeliv

Jag är en självförsörjande (nåja med CSNs hjälp) 23-årig kvinna med egen bostad (okej det är ett korridorrum). Jag är enligt de flesta definitioner vuxen. Inget får mig dock att känna mig lika vuxen som då jag på egen hand packar bilen för fjällsemester. Helt plötsligt förvandlas jag till min pappa. Tankar, fäller fram sätet för att göra plats för skidor och ställer in icakassarna med havregryn och tacoingredienser som inhandlats dagen innan. Jag är tillochmed klädd som han brukar vara vid dessa tillfällen med ylletröja, handskar och solglasögon. Men det slutgiltiga tecknet på att jag gått från chic student till redig familjefar är att jag blir helt galen om vi inte kommer iväg i tid. Allt ska gå enligt planerna. Alla ska stiga upp i ottan med glatt humör och vara klara för avfärd. Bilen ska rulla ut från uppfarten inte en minut senare än åtta. Och nåde den som måste kissa.

Att vi alla är färgade av vår uppväxt är ju ett välkänt faktum. Men ibland är det tydligare än annars. Det är nästan så att jag undrar hur vi ska komma någonstans någongång när vi verkar bli mer och mer lika våra föräldrar för varje år som går. Ska historien bara upprepa sig ett varv till?

Social talang

Vid middagsbordet:

Mamma: -Anna när ska du egentligen åka till Björkliden?

Jag (på ett lite obstinat tonårssätt): -Jag vet inte. Kan vi prata om något annat än exakt vilken tid jag ska göra olika saker.

Bigniles: -Visst är det fett att Lady Gaga ska komma till Storsjöyran?

feta rhymes

http://www.youtube.com/watch?v=eVkylZEgsY8

Istället för loppis

Den unge mannen i soffan gillar pimpeltävlingar. I det här fallet betyder pimpling isfiske och har inget att göra med att dricka alkohol.

Jag: -Det verkar alltid vara så konstiga och otympliga priser i pimpeltävlingar, typ en friggeboda eller hammock i första pris.

Den unge mannen i soffan: -Nej, inte brukar det vara så konstiga priser i de tävlingar jag är med i... Eller ijuförsig, förra helgen kunde man vinna en motorsågsnidad björn på en och en halv meter. Men lite längre ned i prislistan vinner man bara en låda med blandade grejer.

Allright people, where do we sign up?

Common people

För tillfället befinner jag mig i västerbotten, en del av Sverige som jag visserligen besökt flertalet gånger men ändå inte vet så mycket om. När man är på resa tycker jag alltid att ett bra sätt att bekanta sig med området och försöka förstå folket är att läsa lokalpressen. I Nöjesmagasinet City Umeå ställer de frågor till folk på stan à la klassikst frågafemkoncept. På frågan "Vad tycker du är exempel på bra design?" svarar Helmer Holm 52år "En korvkiosk. Den passar bra överallt och är funktionell i city. Den behövs!". I samma spalt undras även vad de tillfrågade tycker att Umeå saknar. Helmer svarar "Mer bord och stolar!" medan Adam Mårell-Olsson 21 år säger "Jag har faktiskt inga stora krav på Umeå".

Jag drar slutsatsen att västerbottningarna är ett anspråkslöst folk.

Fördomsfull sanning

Ja jag vet det är klyshigt och generaliserande och fördomsfullt. Dock skrattade jag mycket och igenkännande när jag läste bloggen Stuff white people like som DN tipsar om. Vad sägs om inlägg som Making you feel bad about not going outside, Recycling, Public radio och Coffee? Personligen skriver jag under på alla fyra direkt.

Obey gravity, it's the law.

Måste bara citera min favoritestradpoet Rijal:

-Hur är läget?
-Det är tungt, du vet tyngdkaft och sånt.

vredens druvor... 2009

Reinfelt vill inte satsa oss ur krisen. Löpsedlarna skriker om varsel och uppsägningar och och jag tackar generationer av ansvarsfulla och idealistiska människor för att vi i alla fall har ett något så när utbyggt välfärdssystem. I USA får man numera hoppas att man inte blir sjuk, för då blir det rännstenen nästa. Någon mer än jag som får bilder av vredens druvor som på repeat inuti skallen?

Nu är tusentals människor utan jobb i Sverige och storföretagen skjuter de nya projekten på framtiden. Arbetsmarknaden ser inte ljus ut. Men vad gör Fredrik? Jo, han sparar på våra offentliga resurser. Och han rättfärdigar det med att det inte vore ansvarsfullt mot vårt samhälle att inte låta finanserna vara så goda att vi kan satsa på den gemensamma välfärden.

Tänk tanken om vi hade högt förmögenhetsskatten. tänk vilka svindlande summor man skulle kunna dirigera om från någons bakficka till en helt ny järnväg eller något annat samhällsutvecklande. Kan man prata om att ansvara för den gemensamma välfärden om man inte funderar över vad de rika får i lön?

Theres a whole lot of talking goin' on!