Vägen til frihet

"Get out of my dreams and into my car" läser jag på insändarsidan i Metro, ni vet där spalten där man kan smsa in kärlekshälsningar. Smset sätter tydligt fingret på varför människor inte använder bilen mindre trots stigande bensinpriser. Bil betyder drömmar och romantik. Ingen lokalbuss i världen kan ge samma känsla av fuck you attitude som ens den skruttigaste Nissan micra.

Otaliga är filmerna och böckerna om road trips i jakt på friheten. För att inte tala om musiken, hiphoparna glider runt i pimpade rides och rockarna kör chevrolet. Bruce Springsteen tar med Mary ner till the river i sin brorsas bil, när allt håller på att gå åt helvete erbjuder han Mary (oklart om det är samma tjej) en plats i framsätet

All the redemption I can offer, girl
Is beneath this dirty hood
With a chance to make it good somehow
Hey what else can we do now
Except roll down the window
And let the wind blow back your hair
Well the night's busting open
These two lanes will take us anywhere
We got one last chance to make it real
To trade in these wings on some wheels
Climb in back
Heaven's waiting on down the tracks
Oh oh come take my hand
Riding out tonight to case the promised land

Sen svär han att köra hela natten för att köpa skor till mig. Och jag faller för det. Vem vill inte vara fri och galen med Bruce?

Låt vara att Sveriges vanligaste bilmodell är den familjevänliga Volvo V70 kombi och att icakassar för de flesta av oss är ett vanligare sällskap på färden än den där halcrazy vackra blondinen med hår som blåser i vinden. Bilen är fortfarande en symbol för frihet, äventyr och rock n' roll. För allt det kan tillochmed jag tycka att 15 kronor milen är ett helt okej pris.

Det står klart att miljösidan är i behov av pr-konsulter. Hur ska man få det att kännas som ett gitarriff att sätta sig på cykeln och feta beats att vara med i en bilpool? Hur ska man få Mary att säga till Bruce: Nej tack, jag ligger bara med killar som åker kollektivt. Vi kan väl boka en biljett på sj.se istället?