Den nya tidens teknologi

Numera har jag begränsad tillgång till internet (ja, det finns fortfarande sådana platser). Istället för att slösurfa tittar jag ut genom fönstret. Det känns befriande. Får du inte nog av mig? De mest troliga svaren på den frågan är 1. Jo, alldeles lagom och 2. Jo, för mycket (även jag själv skulle välja något av dessa alternativ). Men skulle det nu vara så att du vill ha mer så finns jag (iallafall ett tag) på twitter.

Lojalitet med vem?

En sak jag inte väntade mig när jag åkte hem var att det skulle pågå en internationell maktdemonstration ovanför och utanför hemstaden. Nej jag känner mig inte det minsta lojal med NATO övningen Loyal Arrow som pågår över länet och mitt huvud. Det är inte okej att vapenalliansen ska få leka krig här för att visa musklerna mot old evil Russia. Mest otäckt faktiskt.

Att resa med ljusets hastighet

Efter tjugo timmar och femton minuters tågresa norrut har dagen, eller iallafall dagsljuset, blivit fyra timmar och 40 minuter längre. Vad man nu ska göra med den tiden.

Europaval för svenskar eller europeér?

Var det fler än jag och mitt valvakesällskap som under rösternas räknande hisnade av Sveriges televisions vinkling av valet? Att det bara är SVT som sänder en valvaka får för det första säga sitt om valets betydelse men det innehåll som pumpas fram mellan staplar och procenttal säger kanske än mer. Nu är det dags att intervju vad vi kallar en svensk europeisk familj, familjen Cprazza Bildt, där frun är från Italien, mannen från Sverige och de fann varann under tjänstgöring i Bosnien. Vad är det vi vill visa? Att det här valet är en milstolpe på väg mot ett oundvikligt mål, den europeiska gemenskapen. Hur skapar man då en europeisk gemenskap? Samtalar man med människor med olika etnisk tillhörighet och bedömer vilken egenskap som flest av den nationaliteten har och av någon annan och vilka tycker vi egentligen om, och finns det egentligen någon chans att vi skulle kunna blanda till ett riktigt härligt folk om bara alla i Europa fick blandas? Ja, det skulle kunna låta som multikultihets, eller så är det kanske så att Sverigedemokraternas propaganda har gått hem. Det finns nåt som är svenskt och det finns något som är alla andra europeiska nationaliteter. Fokus här låg inte, som Sverigedemokraterna säkert gärna skulle ha velat, på att bevara vår svenskhet. Fokus låg istället på att låta vår svenskhet stå sig en match mot alla de mer levande nationaliteterna i söder, de spanska och italienska.

Hur många gånger ska jag behöva säga det? Det finns ingen nationell identitet, det här med nationalstaten är ett administrativt påfund, och att man skriver ner folksagor och skapar sig en gemensam historia tjänar också ett maktpolitiskt syfte.

Sommarstigar

Det är dags att tvättastädapacka. I fickan på mina vandringsbyxor hittar jag kartan över Abisko-Björkliden-Riksgränsen. Oh yeah, nu kör vi!

Den svenniga ambivalensen

Så var den här då. Den där dagen som är sådär pinsam och krystad. Jag menar Sveriges nationaldag. En dag som ingen verkar vara speciellt peppad på utom möjligtvis rojalister som är glada för alla chanser att se kungafamiljen i folkdräkt och möjligtvis några SDare. Samtidigt finns den där kollektiva känslan att ja, man borde kanske, och det är ju alltid kul med fest och man borde ju ta chansen att fira det man tycker är bra med Sverige, kanske något i mångfaldhetens tecken? Och ta flaggan tillbaka? Eller ja man kan kanske få vifta med vilken flagga man vill, Botswanas eller Djurgårdens eller regnbågsflagga. Och tal av någon komunpolitiker, de brukar ju vara festliga. Det är ju som sagt alltid roligt att fira. Bakelser? Hm sill och potatis kanske, det är ju ändå Sveriges festligaste mat som passar både sommar och vinter. Parad? Nä det känns inte riktigt svenskt väl. Äh det känns svårt och krångligt det här. Nästa år kanske.

Äckligt

Jag får en broschyr i brevlådan som uppmanar mig att rösta på ovan nämnda parti. Framsidan är nostalgisk med en bild på två ljusa barn som går på en grusväg. Han bär på ett fiskegrejer och hon på en blombukett och en korg med fika (spännande syn på det här med genus hörni). Med ett typsnitt som andas åttiotal står texten "Ge oss Sverige tillbaka", ett budskap med lite läskig känsla. Inte så nyskapande och framtidsmässigt heller. Enligt broschyren sätter SD stort värde på våra gemensamma värderingar. Vilka dessa värderingar är framgår inte, men det är en skrattretande tanke att jag och Jimmie skulle ha samma livssyn eller att det ens skulle existera något som gemensamma värderingar för alla svenskar.

På radion gör de reklam för nästa avsnitt av Kaliber som ska beskriva "Sverigedempokraternas dubbla ansikten". Jag håller verkligen med kreativa E när hon kommenterar:
-Vilka dubbla ansikten? De är rasister helt enkelt.