Allting som du tänkt har jag redan tänkt

Kreativa E berättar i telefon att nu har det hänt. I Malmö såklart för i Lund verkar det inte hända någonting alls av vikt. Hon beskriver det som cirkus men det är inte ett gäng ryska akrobater som slagit upp ett tält i stan utan självaste scientologerna. Enligt uppgift är tältet gult och skyltar med texten "Det finns inget problem som inte går att lösa". Jag är benägen att ge dem rätt i det påståendet, även om vissa problem naturligtvis är mer utmanande än andra. Det är heller inget påstående som känns speciellt provocerande eller ens nytänkande.

Det som förundrar mig är hur sugna vi alla verkar vara på att höra saker vi redan vet. Jag tänker på hela självhjälpsgrejen. Mia Törnblom säger skriver som "när man är olycklig mår man inte bra" och läsarna nickar igenkännnade, hennes kollega säger "ett bra självförtroende gör att du känner dig säkrare på dig själv" och publiken applåderar i extas. Vad är grejen? Uppenbarligen kan ju folk tänka själva men det är som att någon annan måste formulera det, helst med några få rader som man kan klippa ut och sätta upp på kylskåpet/badrumsspegeln, för att vi ska tro på det.

Anna säger "tänk själv och lita på dina egna slutsatser". Publiken känner igen sig och jublar.

Gråzon

Jag kommer hem från underbaraste resan och möts av ett skåne lika grått som en halvsmält ishockeyplan. Himlen, asfalten, träden. Januaribleka ansikten med färglösa blickar ovanför ytterkläder i gissa vilken färg. Få saker provocerar mig lika mycket som just färgen grå.

Men jag tänker att jag inte ska ge mig så lätt, jag ska kämpa emot med näbbar och klor (gråsparv). Lika trotsigt som Anna fem år tar jag på mig den rosa jackan och hiphop i öronen nu jävlar. Det håller till klockan fyra sen blir jag övermannad av gråheten, den liksom sipprar in . Jag ger upp och går hem i sällskap med den tristaste versionen av mig själv. Havregrynsgröt till middag och inte är den heller speciellt färgstark. Jag surar och vrider mig på tvären.

Då hör jag henne. Oprah alltså. Hon säger:
-Shape up honey. Take control over your life. Choose happiness. Only you can do it.

Åh klyschornas klyscha jag vet att hon har rätt. Man har fan inte roligare än man gör sig och imorgon är en annan dag. Jag gillar ju faktiskt gröt.

Sommarminne

Ett Sverige tar form, målar skarpt sina kontraster framför mig.
Fredag kväll på stora scenen, jag förbannar allt och alla.
Det oändliga antalet Foppa-sandaler omkring mig just nu
är större än det sammanlagda antalet under hela sommaren.
När jag säger klassklyftor nickar hon, vår kamp, teori,
ideologi känns plötsligt avlägsen.
Vänsterpacket, alienerat, mitt i folkhavet.

Tusental i allsång. Jag kan inte en enda textrad.
Men de är störst på festivalen
Vi, några, snackar om världen, Det här är inte vår värld, vårt Sverige, vårt Malmö.
De etniska svenskarna känns främmande i min stad, svenskar från Svedala, Burlöv. Inte från tripoli och Mosul.

Sommar i Sverige, det vanligaste av allt. Jag känner mig nyfödd, extremt omtumlad.
Han på scenen ger av sig själv, ger 110 %. De som kom för att se honom får honom. Jag får Sverige, det nya Sverige, det gamla Sverige, och förstår hur dum jag har varit.
Så dricker jag min medhavda öl, tar mig bort till parken, ser lyktorna i träden,
hör musiken och greppar min dam i dansen. Sten och Stanley spelar i fyra timmar.
Vi ger snabbt upp, lyckliga. Vissa fredagar är ovärderliga.

något a la Moodyson

Så var det då dags att inse hur det är att vara bara jag, jag och ingen annan. Efter en månad i sällskap av folk är jag nu i ett studentkorridorsrum helt ensam. Självklart är det inte sant att jag är helt ensam, här bor ju massa annat folk, men det kan kännas väldigt ensamt. Därför lanserar jag nu den nya superidéen, kollektivet som vi alla vill bo i. Ett av de stora husen på Idunsgatan i Malmö borde kunna passa bra att bygga upp vårt världsherravälde i. Sen vill jag att vi ska vara många, vi ska vara snygga och vi ska vara smarta. Framförallt ska vi vara tillsammans. Jag tycker att det är inspirerande att storheter som Virginia Wolf och John Maynard Keynes har hängt mycket i gäng. Varför inte åstadkomma något liknande?

Dessutom vill jag tillägga att det är inte mer ok att bo helt själv om man drömmer om stora ryska urtidskatter som står döda i nån museihall och plötsligt vaknar upp. tänker er den pälsen och de tänderna....