På mitt fritids sydde vi fleecemössor

Jag ser dem mötas på torget. De är fyra stycken och de är alla mycket vackra och ler. De är i min ålder. Vi som växte upp i fleecejacka.

Men de är inte klädda i fleece nu, inte heller snowjoggings eller något annat lika praktiskt som fult. Istället lägger jag märke till att de alla har fluffiga pälsaccessoarer. Och det tycker jag att de gör rätt i. När nu ingen gore-tex i välden verkar kunna skydda mot finanskrisen, osäkerheten och svårtydda sms kanske en krage eller mössa i alldeles oäkta päls kan ge tillbaka något av dne äkta magin och glamouren. För att inte tala om den mjuka och fluffiga känslan.

Dessutom, fleece noppar sig.

Gangsta luv

Gurun Magdalena Ribbing har ofta påpekat att svart skjorta är gangsterklädsel. Har man sett gudfadern eller sopranos skulle man kanske säga att mer eller mindre välsittande kostymer var gangsters favoritklädsel. Andra tycker ju att alltifrån såkallat gällivarehäng till fristadsjackor är tecken på en kriminell livsstil. De har alla fel.

Enligt hiphopmagasninet kingsize är nämligen det mest gangsta man kan ha på sig stor vit t-shirt och vita sneakers. Lite överraskande sådär, det är ju annars en stil som kan förknippas med alltifrån pensionär på charterresa till skolavslutningen på högstadiet. Man lär sig något varje dag.

Krona eller klave?

Hur kan det komma sig att exakt samma situation som en dag kan få en att känna sig cool, stark och självständig och en annan dag bara framkallar känslor som ensamhet och elände? Antagligen en effekt av det gamla talesättet två sidor av samma mynt. Klyshigt men ofta träffande. Som med människors egenskaper. Just de egenskaper som är allra bäst kan ju också vara de absolut sämsta. Självsäker-stöddig, ärlig-elak, ha integritet-sluten, cool-arrogant, snäll-mesig, intresserad-påträngande. Inte lätt att balansera rätt. Kanske inte ens efterstävansvärt. Både man själv och andra kommer ju alltid att se och uppskatta olika saker.

Som vanligt är det naturens egen kunskapsreserv hiphoparna som sitter inne med svaret.
"Haters call him clown, lovers call him king". Jag antar att det är så man måste förhålla sig.

När jag blir stor ska jag bli väluppfostrad

Ibland längtar jag efter det gentlemannamässiga. Alltså inte att män i min närhet ska börja kyssa mig på handen och dra ut stolar för mig. Det jag menar är att jag själv skulle vilja vara lite mer av en gentleman.

Jag skulle vilja vara belevad, säga rätt saker vid rätt tillfälle och veta hur jag skulleuppträda i alla situationer. Vara bildad inom alla möjliga områden såsom latin, polarområdenas biologi och fransk litteratur. Jag skulle vilja vara hel och ren och svänga mig med fraser som "Nöjet är helt på min sida", "En utsökt middag" och "Beklagar sorgen". Vara en god lyssnare och kunna konversera artigt på ett intressant och intresserat sätt. Ha en god upfostran. Tala istället för att prata.

Det allra viktigaste är att allt skulle komma naturligt utan spår av ironi. Alltid men en elegant charm.

Det är vackrast när det skymmer

Jag var på besök i Oslo i helgen. Jag kommer återigen på mig själv med någon slags romantisk nordenkänsla. Samma känsla som jag känt i fjällen, på gatorna i Grundarfjördur, i stugan på skäret. De vackraste platser jag sett ligger alla i norden.

Jag vet inte vad det är men norden fascinerar mig mer och mer. Det karga i landskapet och kulturen. Kyla och mörker men också det ljusaste ljusa. Det lite gråa och enkla. Språken som är lika och olika och där man fortfarande kan ana fuktigt ylletyg och granskog. Vem kan längta efter kvalmiga och heta gator i söder när det finns duggregn, plus två grader och regnkläder?

Jag vill lära mig mer, jag vill läsa romaner, jag vill lära mig språken, jag vill vandra, jag vill se. Själva väderstrecket norr lockar mig.

Ge folket vad folket vill ha

Appropå tv 3. Saker jag inte vill se fler dokumentärer om:

1. Hitler. Är vi inte alla otroligt less på filmer med titlar som HItlers hantlangare, HItlers kvinnor, I skuggan av Hitler, Hitlers mustasch.

2. Barn med den otroligt ovanliga sjukdomen som gör att de blir gamla jättefort. Jobbigt för dem-ja. Intressant för allmänheten- nej. Kalla mig oempatisk men jag tycker att det finns viktigare problem att belysa. Dessutom känns det snaskigt med barn och sjukdomar, speciellt om de ser fula men ändå söta ut.

3. Överviktiga människor. Jag är inte intresserad av att gotta mig hur många hamburgare världens tjockaste man äter i veckan eller få veta hur fantastiskt det är att ha en fet fru. Framförallt vill jag inte se någon hurtig diestist som komme roch mixar ner alla onyttigheter till någon avskräckande slags smoothie i avskräckande syfte.

4. Människor med konstiga sexuella fetisher. Fem fruar, hästrollspel, instruktörer etc. Kul för dem, ointressant för allmänheten.

En otroligt intressant fråga dock är ju varför tv3,4,5... envisas med att sända de här programmen. Man har ju hört att sex säljer men om diktatorer, sjukdom och fetma också gör det så vet inte jag om jag vill veta vad det säger om vårt samhälle.

The truth is out there

En sak jag länge tänkt men aldrig satt på pränt är tv3. Hotet mot demokratin. Kobra är ett informativt tv-program på svt som får en att tänka på nya sätt, och det gör de genom att blanda fakta med spacade intervjuer och galna hopkok av häftiga grejer. Så här lät det i kobra för några veckor sedan:

Sanning. Sanning är det vi vill att den ska vara. Vi lyssnar bara på, och tar bara till oss, fakta som bekräftar det vi redan vet eller det vi skulle vilja var sant. Sanningen är relativt, något alla vi som någonsin funderat utifrån ett kritiskt perspektiv alltid har vetat. tv3 gör dock denna vetskap till ett hot mot demokratin, iallafall i ett land där så många vet så lite om så mycket.

Min nya bok fysik för filosofer tar diskussionen in i hjärnan och förklarar att då hjärnan hela tiden måste ta emot en sådan enorm mängd sinnesintryck så har dne lärt sig sätt att systematisera och kategorisera för att vi ska kunna "make sense of our world". Därmed generaliseringar, fördomar, förenklade idéer. Jag tycker det följer alldeles naturligt att om vi är invanda att se saker på ett sätt så är det så mycket enklare att fortsätta göra det än att tänka om.

Tv3 är dock anledningen till att vi måste göra allt som står i vår makt att leverera budskap som tänker nytt, ifrågasätter och ställer saker på sin spets. Annars lämnar vi öppet spelrum för marknadskrafter att ta folks medvetanden i besittning, att låta självförtroenden bli knäckta av enkelspåriga tv-program, att låta populismen sätta rot i folks tankevärld.

Sanningen är inget mer än vi gör den till, allt är flytande (som postmodernismen skulle ha sagt!).

bitterfitta- verkligen bitter?

Efter en kulturell helg med ältartrion Idunsg känner jag mig stärkt. Mycket kom att handla om den populärkulturella Bitterfittan som har fått gestalta kampen för jämställdheten. Efter Uppsala stadsteaters uppsättning av Bitterfittan kunde vi inte låta bli att analysera publiken. Att vi som tre kompisar som alla har läst boken går för att kolla hur den ter sig på scenen kändes ganska väntat.

Bakom oss satt dock paret som satte igång spekulationerna.

Konversation innan teatern.
Han frågar: Vad handlar den om egentligen?
Hon svarar: Det är en kvinna som är trött och blir en bitter kärring.
han replikerar: Det gäller då inte bara för kvinnorna.

Samtalet avstannar, teatern sätter igång.

När ridån går ner och vi vandrat iväg för att ta oss ett kulturellt glas rätt någonstans, jag väljer dock drinken Kafkas rutschkana istället, så väcks minnet av det gamla paret till liv. Hade de ens hört talats om boken innan de kom till teatern, har de hängt med i jämställdhetsdebatten alls de senaste åren eller är de bara såna som brukar gå när det är nya teatrar på gång? Och om så var fallet, hur kom de för sig att gå på en teater med ett sådant provocerande (!) namn? Kanske hade något framsynt barn till paret gett dem biljetterna, kanske visste kvinnan (eller mannen) mer än vad hon (han) ville utge sig för, kanske var det helt enkelt en kupp från en part för att faktiskt få till en diskussion kring deras gemensamma liv.

Vi bestämde oss för att det måste ha varit en kupp och att en teatern som Bitterfittan kan förlösa de helande bråken, diskussionerna och skratten som mycket väl kan behövas. Vi bestämde oss för att bitterfittan är en stark krutgumma med mycket power att ge oss alla. Bitterfittan är en ickebitter och allestädes närvarande och välgörande medsyster.
May the force be with her (and us)!

High on life

Så här inför helgen vill jag dela med mig av några visdomsord från Philip, 15 år från Kungsholmen. Tidningen var DN och ämnet var alkoholkonsumtion.

Philip tycker att det känns skönt att bli berusad.
-Man mår bra, man är glad, man är social och man känner välbehag. Vi skojar och låtsasbråkar, driver med varandra och skrattar. Det är helt enkelt roligt att dricka, och det är därför jag gör det.

Okej Philip du har ju rätt i allt det där. Men jag blir ändå lite sugen på att i sann UNFpropaganda byta ut orden berusad och dricka mot något annat. Träffa vänner, gå i skolan eller handla på myrorna kanske.

Anna tycker att det känns skönt att dansa. Det är helt enkelt roligt att gå på loppis och det är därför jag gör det.

Eller varför inte leva.

Äta ensam

Flera personer i min närhet har på senaste uttryck att de egentligen tycker att det är extremt ångestfyllt att äta ensam, och att ångesten ökas på om maten är väl tilagad och alltså god och nyttig. Jag är av en annan åsikt. Jag har återupptäckt glädjen i att laga mat, improvisera och botanisera i kylen som värsta Mat-Tina, oavsett om jag är själv eller äter med någon. Eller kanske är det till och med så att jag lagar lite bättre mat när jag är själv. En underbar grej har jag upptäckt är att äta framför msn, umgås med när och kära i en tillåtande miljö. Just som jag kom fram till den här att jag faktiskt diggar ensammat, bara det finns en tidning, så läste jag i min kära vän tidningen att "äta tillsammans är det som gör oss till människor". Snacka om att förstöra den goda stämningen. Men då får man ju vara glad att man är en av de få som vet att allt som står i tidningen inte är sant.

Livets kemi

Jag läser:

"Boken du läser just nu kommer att hjälpa dig igenom de svåra passagerna och sakta men säkert lotsa dig fram till det kemiska Shangri-La som väntar den som inte ger upp!...Vi välkomnar dig i de organiska kemisterna skara, oberoende av om du känner dig uppfylld av ljuset eller om du bara förväntar dig att se några glimtar"

Författarna avslutar med ett kärnfullt "Lär känna dig själv- läs organisk kemi!"

Vänta nu, var författarna James Redfield, Dalai Lama och Agneta Sjödin? Har jag av misstag hamnat på kursen "Kemi för dig som hittat dig själv i Thailand"? Jag bläddrar skräckslagen vidare men kan andas ut då det som möter mig är strukturformler och energidiagram.