Igår lyssnade jag på folkmusik. Det var ingen bra idé. För om svensk pop kan vara emo så är det ingenting mot vad folkmusik är. Textrader som "mitt hopp är en skadskjuten kråka" och "du kommer aldrig mer tillbaka" efterlämnar ju en lätt känsla av vemod minst sagt. Det är inte vad jag behöver när jag nu går in i en ny fas i livet och universum och därför har närmare till ledsenheten än annars. Nej jag behöver bra pepplåtar på min spellista. En god vän föreslog Jumper. Inget dåligt förslag men jag måste nog variera mig om jag inte ska gå baklänges i utvecklingen, klä mig i för små kläder och bli Anna 14 år igen.
Vänner, har ni några förslag? Låtar som inspirerar och hjälper mig hålla fart och riktning, för tro mig, emo klär mig inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ja, bevisligen är gyllene tider inget att rekomendera heller. jag ska bara skaffa spotify, försöka integrera mer med musikarna (men varför skulle jag vilja hänga med dom tråkmånsarna?) och få bättre koll på dagens musikskörd - sen återkommer jag!
ska förresten och se håkan h på hemmaplan om två dagar. lovely!
puss
Skicka en kommentar