Duktiga Annika!

På radion hör jag " regeringens ekonomiska politik gynnar männen". Och det är inte ens det jag skulle skriva om, det känns bara så talande att närhelst man tänker på det så kan man hitta tecken på ojämställdheten.

Det är internationella kvinnodagen och jag tänkte fira den på ett fullständigt duktiga Annika sätt, á la ung svensk tjej. Jag ska plugga, jag ska lyssna på föredrag, jag ska hjälpa vänner med konstiga grejer, jag ska fixa min vardag och baka mitt bröd.

Jag har hundra saker i kalendern och vill göra dem allihopa. Precis som alla tjejer säger när de höjer kraven på sig själv och bränner ut sig. Jag borde fira internationella kvinnodagen med att "skippa ambitionerna" för att få testa att leva som man bara för en dag. Men det passar sig inte just idag, inte nu när jag kan få lyssna på så mycket intressanta diskussioner.

Fel tänkt, men rätt tänkt. Hur tänka? Hur göra? Kvinnliga högskoleutbildade får fortfarande lika mycket i lön som gymansieutbildade män. (Ungefär.. Återkommer med tillförlitligare statistik). Man blir så trött, trött på statistiken och trött på att ständigt vara lite bättre, lite mer på topp.