Jo, anna, du har nog rätt. Det är nog precis så där som alla andra känner om miljödebatten. Men livet är ju kort och när jag läste om tjejerna i gympahallen så fick jag verkligen känslan av hur otroligt subjektivt allt är. Vi kommer aldrig att kunna veta om det är så att de är lyckliga eller om de känner sig som lurade på konfekten nu när högstadiet är slut sedna många år. Eller vi skulle ju kunna veta om vi blev vän med dem och frågade, men nu funkar ju inte sociala sammanhang så. Vi var inte vänner då, vi är inte vänner nu.
För att fortsätta på samma tema så har jag och sandra utsatts för en raggningsreplik á la fucking åmål. Den gick så här: Var ni mobbade när ni var yngre och har nu fått er revansch nu när ni är så vackra? Gissa vilken effekt den finstämda frågan fick. hahaha. Lite väl mycket tonårsfilm över det.
För att följa mina egna associationer ytterligare ett steg så vill jag tillägga att filmen PingPongKingen är så fin, verkligen ett underbart tonårsporträtt. Och att boken Låt den rätte komma in på något konstigt vis påminner mig om samma sak. Alltså mobbning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vilken fantastisk raggningskomentar. Fel har han dessutom, vi har alltid varit häftiga på något sätt även om man kanske är lite säkrare nu.
Låt dne rätte komma in är fantastisk just i att skildra utanförskap (oj vilken klysha). Dock är den ju så himla läskig att man inte vågar gå ut i mörker än mindre bjuda hem folk.
Skicka en kommentar