Anledningar till att jag inte borde gilla hösten:
-Den är klyschig (okej inte lika klyschig som våren men ändå).
-Gult har aldrig varit en färg som tilltalar mig. Oranget och skarpt rött är dessutom varningsfärger.
-Den förknippas med vissorgliga (Lisa Ekdahl) och machoångestfyllda (Lars Winnerbäck) låtar.
Men ändå lyfter min själ i den klara kalla luften och jag blir sådär lycklig och inspirerad när löven prasslar under skorna. Yllesockarna känns mjuka och studentstaden visar sig från sin bästa sida när jag går hem från skolan. Lund känns väldigt mycket döda poeters sällskap men jag är inte en ung man och jag har inte ångest. Det är bra så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar