Less

Den som har pratat med mig i mer än en kvart känner till min inställning till kultur baserad på unga män och deras ångest. Missförstå mig rätt, unga män har säkert lika mycket ångest som alla andra och det får man väl respektera i sig. Men snälla, skriv inte böcker om det, komponera inte låtar på gitarr och nej gör inte en film. Det finns ingenting som kan göra mig mer less än Ronnie Sandahls krönikor och Lars Winnerbäcks outömliga förråd av hjärtesorger. För att inte tala om alla böcker och filmer om unga som vandrar runt (för dte gör de alltid) i vildmarken/storstaden med sin existensiella ångest som packning. Temat är inte nytt men verkar inte gå ur tiden och många har känt sig manade att ta sig an det, från Goethe till Erlend Loe.

När DN i lördags publicerade en recension av filmen "Original" under rubriken "Ung man finner sig själv" blir jag inte speciellt intresserad av att se den.