Karma

Jag sitter vid ett bord i hörnet på lunchrummet och studerar. I andra änden av rummet sitter ett internationellt kemigäng och pratar högt om allt mellan himmel och jord. Ja jag vet att de mycket väl får prata precis hur mycket och högt de vill och att jag själv brukar bete mig just så. Ändå sänder jag ut tydliga signaler på att jag blir sur och störd. Efter en stund står någon bredvid mig.

-Excuse me.

Jag tittar upp (med en grinig min förstås, han ska inte tro att han bara kan komma och störa mig sådär). Han håller fram sin påse med chokladkex mot mig.

-Do you want one? Or more?

Jag älskar chokladkex. Ibland får man inte vad man förtjänar.