Hemvändare

23:e december. Luleå visar sig från sin bästa sida. Träden är pittoreskt täckata av rimfrost, snön knarrar under fötterna. Solen går upp 09.56 och ner 13.04. Man måste vara snabb. Jag går runt skurholmsfjärden i supersize me-jacka. Varje gata minner om svunna tonårstider.

Varje gång jag reser hemåt genom sverige förvånas jag över lyckan som kommer över mig i takt med att barrskogen tätnar längs järnvägsspåret. Att komma hem ska vara som en schlager. Nja i detta fall känns det mer som en smörig powerballad av Peter Jöback, Jag kommer hem igen i jul typ. Eller kanske någon mysig bossanova med vardagsrealistisk text av Bo Kaspers. Avgjort ingen tonårsångest låt om att hatkärlekent tilll sin hemstad ala Broder Daniel, Håkan Hellström eller Marit Bergman. This is pure love.

Jag träffar de oöverträffade vännerna från förr. Vi är lika olika nu som då men det är fint. Vi diskuterar var vi ska hemvändardansa ut julen på juldagen. För varje år vet vi mindre om Luleås uteliv men själva diskussionen är en jultradition så god som någon.