Då det nu har konstaterat att alla Sveriges moedbloggare ligger i lä vad gäller spaning i jämförelse med vår alldeles egna Anna Gjörup och hennes skarpa öga på stan så väljer jag att inte motstrida några av hennes observationer vad gäller modet baggy-pants. Däremot har jag vissa fakta att lägga till. För det första bör kommas ihåg att modet baggy-pants faktiskt under en väldigt lång period i Sveriges historia refereades till som Gällivarehäng. Den som vill eller kan förklara hur en sådan anonym stad kunde bli så väl förknippad med en sådan exhibitionistisk klädnad får gärna göra det. Det andra faktat jag vill lyfta in under luppen är vad man kallar 90-talet, eller som andra kallar det; Växjö 2008. Jag skulle nästan vilja drista mig till att säga att dte är statistiskt signifikant, det samband som jag ser mellan härkomst växjö kontra andra orter och förekomsten av baggy pants. På något vis har även Växjö drabbats av vad som annars verkar vara en allmän Norrlandsfeber. Det är inte första gånger jag slås av tanken att Småland nog är rätt likt Norrland, mycket skog och människor som inte är särskilt pretantiösa.
Dagens ämne nummer två. En stad som inte engagerar mig. Redan efter några dagar i den nya staden minns jag att tanken for genom mitt huvud, tanken att jag inte hade tänkt på flera dagar. Det kan ju självklart ha sina naturliga förklaringar då jag hade haft huvudet fullt av praktiska ting, och behövt behålla fokus för att inte tappa just fokus. Men sedan måste ju den där självcentreringen ta ett steg tillbaka, då huvudet ljusnar av alla tankar som spränger tidigare inramningar. Men mitt huvud förblir grått inuti. Jag lyser upp i stunder men släcks lika fort.
Jag går till affärern och jag funderar inte över de strukturer som gör att de som går just här på gatan bredvid mig just nu gör just det, går på gatan bredvid mig just nu. I en annan stad, på en annan plats har det hänt att jag har låtit tanken färdas till att formas till något sånt, en fundering. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag är utan mina funderingar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tajt vit t-skjorta upptill, baggy jeans nedtill och så klart ett par vita sportsockar på fötterna, eller som man säger i Skåne: grisatassarna.
Skicka en kommentar